Jag vet

det finns inget att skylla på längre. Det gör det inte. Hemsidan ligger hos mig. Och den är i princip klar. Men så är det det där lilla finliret kvar. Och man vill ju att det skall bli bra.

Och så var det en webbshop också. Och ett vanligt jobb. Och ett distansförhållande och familj och vänner och mitt band. Men snart är den klar och den kommer att bli fin, så fin med alla härliga bilder.

Bästa möjliga

Ibland hör man och läser om folk som ställer sig frågan:

Men hur ekologiska är egentligen kläderna när de har fraktats över halva jordklotet?

Men det är de ju. Bomull odlas ju inte i Sverige. Det är svårt att närproducera kläder här uppe hos oss i kylan. Och kläder måste vi ju ha. Därför måste vi importera, och när vi ändå måste göra det är det fantastiskt när bomullen är ekologisk- och kemikaliefri, visst?

Så här såg det ut tidigare idag...

...på den Smålänska landsbygden.

Min fina hund Asta, min fina Pappa Ordförande, min fina Mamma Sälj- och lagerchefen tar emot kläderna.

Äntligen!

Kläderna är här!

Eller, nästan iallafall. De är i Göteborg.

I gott förvar hos förvirrade speditörer.

Det är tull. frakt. papper. papper. mer papper-

när man fraktar 30 lådor barnkläder från Södra Indien.

Min kommunikation med Indien är strålande. Min kommunikation med Schenker Malmö sådär.

Speditören: Jag glömde säga till dig att du skulle skicka blabla-pappret. Det är grönt.

Jag: Ok. Fast jag har skickat det. 

Söta Saga

Superfina bilder tagna av fotograf Daniel Pedersen.

Nu är de på väg

mina kläder. Svenska och indiska speditörer fixar med logistiken. Nu skall de lastas ombord i en sydindisk hamn för att slutligen nå Malmö. Och här hemma sitter jag i snö och slask. Alls känns surrealistiskt. Och helt underbart kul.

Mamman och pappan som gjorde arbetsbyte

På 80-talet, när jag var liten, fick jag ärva en politisk 70-talsbok av mina syskon. Den hette "Mamman och pappan som gjorde arbetsbyte" och handlade om en mamma som reparerade elledningar och om en pappa som gjorde något mer traditionellt kvinnligt. 

Nu tänkte jag att jag och min kille kanske kunde byta jobb ett tag.

Tänk en söt, eko-reko, trevlig kille som går runt till butiker och säljer in rättvisemärkta- och ekologiska babykläder. Kvinnorna (ja, tyvärr jobbar mest kvinnor med detta) i butikerna skulle svimma av entusiasm. 

Det värsta är att jag då måste klura ut det här med neurala nätverk, hänga med metrologer och projektleda stora IT-projekt. Men det kan det ju vara värt.